Varför försvinner hantverksstoltheten?

Härom veckan hade jag en elektriker hemma för att fixa lite justeringar i köket. En kunnig, effektiv och trevlig person som direkt gav ett professionellt intryck. Han visste vad han gjorde, jobbade snabbt, förklarade bra och hade dessutom med sig en lärling som han undervisade längs vägen.

Allt flöt på bra. Fram tills jag i bakgrunden hörde lärlingen ställa en fråga som fastnade hos mig “Skulle det inte vara snyggare att sätta plafonden mer centrerat i taket?”

Jag tänkte "Precis! Det hade blivit snyggare." Mer symmetriskt, mer balanserat. Och det hade inte tagit mycket mer tid.

Men elektrikern svarade tyst och lite avfärdande “Nä, det är bara att göra jobbet. Det kunden säger, inte mer, inte mindre.”

Jag hörde det, och jag hade faktiskt kunnat säga något. Jag hade makten där och då att säga “Jo, men han har en poäng.” Men jag valde att inte göra det.

För i just det här fallet handlade det mest om att få jobbet gjort. Det var en funktionell del i köket, inte något som behövde vara perfekt eller symmetriskt. Och det är också helt okej. Allt måste inte vara ett designprojekt i perfektion.

Men det var ändå något med den där kommentaren som fastnade. För den sa mycket om hur olika vi människor tänker kring värde. För elektrikern var värde att jobbet blev klart, att allt fungerade, att kunden fick det han beställt. För mig är värde något mer: Att arbetet blev genomtänkt, snyggt, helhetsmässigt men också gjort med en känsla för detaljer och estetik.

Och här finns en tydlig parallell till mitt eget yrke. Jag arbetar med kommunikation, marknadsföring och digitala upplevelser. Jag bygger hemsidor, producerar innehåll, skapar kampanjer och hjälper företag att nå ut. Men jag vill inte bara “göra jobbet”. Jag vill att resultatet ska kännas rätt. Att det ska vara tydligt, snyggt och smart. Att det ska spegla kundens personlighet och väcka något hos målgruppen.

Ibland handlar det inte om att lägga mer tid, utan om att lägga mer tanke. Att bry sig om hur något ser ut, upplevs och känns. Det är en mentalitet, någon stolthet, som jag tror att många av oss riskerar att tappa när vi blir för effektiva, för inrutade eller för fokuserade på att “bara leverera”.

För det handlar till slut om vilken sorts värde man vill skapa. Är det viktigaste att fylla behovet? Eller att skapa något som får kunden att komma tillbaka?

Vilken restaurang tjänar mest i längden? Är det den som bara mättar magen, eller den där gästen går ut och säger “fy fan vad trevliga de var, hit måste vi gå igen”?

Det är samma princip oavsett om du lagar mat, drar el, skriver texter eller bygger hemsidor. Det handlar om känslan man lämnar efter sig.

Men det betyder inte att varje uppdrag måste bli ett konstverk. Vissa jobb ska bara bli gjorda. Det finns uppdrag som helt enkelt är behovsbaserade, de ska lösas snabbt och korrekt. Men även där, tycker jag, kan man välja att göra sitt bästa. Leverera på tid. Vara trevlig. Komma med en idé eller tanke som kunden inte förväntade sig.

För det kostar väldigt lite, men skapar så mycket mer.

Det var just det jag saknade hos elektrikern. Han gjorde jobbet, men han skapade ingen relation. Inget “wow”, ingen känsla av omtanke. Så även om jag blev nöjd, så kommer jag troligtvis inte minnas hans arbete eller nummer. Och kanske är det just där den verkliga affären ligger, i omtanken, i detaljen, i det där lilla extra som gör att kunden inte bara blir nöjd, utan vill komma tillbaka.